Jag har sedan länge haft som ett pågående projekt att lyckas se norrsken - det är snyggt, fysiken bakom är cool, och svärmor är ju faktiskt norrskenforskare - men jag har misslyckats nästan helt totalt (med ett ytterst oimponerande undantag i slutet av 2005 där jag fick trösta mig med att blogga om norrskenets fysik). Antingen har det varit mulet när jag varit i norrskenstrakter, eller så har rymdpartiklarna inte samarbetat.
Men nu så - den 30:e december, under besök hos svärmor i Kiruna, fick jag faktiskt så mycket norrsken att jag kunde ta kort på det med vanlig kompaktkamera. Äntligen! Extra kul var det att svärmor samtidigt var uppkopplad mot ALIS-systemet och körde en mätsession på samma norrsken som jag var ute och tittade på.